I Storbritannien råder enspråkighet på många arbetsplatser, vilket har visat sig påverka den brittiska ekonomin negativt. För att råda bot på detta föreslås nu ett brett samarbete för att främja främmande språk.

Brittiska akademien kom nyligen ut med en rapport om situationen för främmande språk i Storbritannien. Rapporten presenterar användandet av främmande språk i Storbritannien och vilka brister som finns. Syftet är att få en djupare förståelse för frågorna och vilka prioriteringar som måste göras för att främja flerspråkighet, främst på arbetsmarknaden.

Rapporten kommer fram till att man använder endast engelska på många arbetsplatser, vilket skapar en ond cirkel. Efterfrågan och tillgången på arbetskraft med relevant språkutbildning och relevanta språkkunskaper sjunker och det påverkar den brittiska ekonomin och Storbritanniens möjligheter till global samverkan. För att lösa problemet menar man att olika parter – regeringen, utbildningssektorn, arbetsgivare och den breda språkkunniga allmänheten – måste samarbeta för att få fram språkliga riktlinjer för arbetsmarknaden och en språklig kompetens hos arbetstagarna som motsvarar den nya ekonomiska verkligheten.

Detta är alltså ett problem i ett land vars invånares modersmål talas mer eller mindre väl som andraspråk i stora delar av världen. Och svenskarna tar efter i tron att engelska är det enda främmande språk som behövs. För turister kan det stämma, men när det kommer till regelrätta förhandlingar vill det till att man behärskar lokala språk och kulturkoder. Om britterna själva inser att man måste bredda och fördjupa sina kunskaper i andra främmande språk vore det väl tusan om inte svenskar också måste komma till samma insikt.

Gunnar Lund

(Publicerad i Nya Wermlands-Tidningen 13/3 2013 - här med författarens tillåtelse)